Så har jag varit på den stora hundutställningen i Växjö i helgen. Det var precis som alla varnat mig för: trångt, varmt, halt för hundarna och många trevliga människor att prata med ! Vissa har man ju träffat flera gånger, speciellt roligt är det att träffa Teas uppfödare och hennes valpars ägare och inte minst min gode vän och duktige handler Pernilla ! Utdelningen blev väl ok, en hel del tvåor men även en domare som tog sig tid att förklara varför och med tanke på att han lagt ribban högt och det var en internationell utställning så var jag helnöjd. En av teas tikvalpar (de fyller ett år snart, inte så valpliknande !) fick ett första pris och hp samt blev trea i sin klass !!!! Härligt att se !!!

När jag väl kom hem i helgen så blev det märkbart tomt runt omkring mig...Tea har nu fått installera sig hos uppfödaren för sin framtida valpning. Nedstämd blir man ju självklart, men i samma stund som saknaden infinner sig så blir man bara ännu mer ledsen. Inte för min del, jag vet att Tea lever och har det bra, men vet att det runt om i vårt avlånga land sitter familjer som mist sin berner hastigt genom sjukdom. Om jag tycker det är jobbigt, hur mår då inte de ? Kalla mig känslig, men mina tårar trillar av medkänsla för dessa familjer. Det som är så ledsamt och gör att det blir så brutalt är att sjukdomsförloppet är både snabbt och oåterkallerligt. Har man haft flera berner under några års tid så vet man hur snabbt det kan gå. Men det är inte samma sak som att säga att man vänjer sig !!!! Man blir lika ledsen och chockad den dan man står inför faktum !!!

Jag var lyckligt lottad och fick behålla en av våra bernrar i nästan tio år innan en tumör i lungan satte stopp för hans liv, det var lättare att bära när man visste att han haft ett långt och gott liv. Nästa berner hane som kom in i mitt liv fick det abrupta slut som är så jobbigt för närstående, märkte ett avtacklande i matlust och ork i 14 dagar, undersökning och operation där det upptäcktes cancer i magen utan att det gick att ta bort. Så han fick somna in 5,5 år gammal !

Jag blev då övertalad att "inte ska vi skaffa hund nu" och "nu ska vi ha tid till annat, kunna resa och så" . . . Jaha, efter några år med inga resor och tråkiga skogspromenader utan hund så satte jag ner foten och sa: Jag måste ha en ny BERNER !!!! För att byta hundras var det aldrig tal om och det lär det inte bli i fortsättningen heller ! Denna gången ville jag ha en tik och efter långt letande fann vi så lilla Tea hos eklovenskennel i Blekinge. Avslutar med en bild på min älskade Lotus, han var en sån härlig hund, älskade att åka med i husbilen när vi for iväg på sonens tävlingar i motocross. Älskvärd och en riktig mysvovve men en hane ända ut i klospetsarna ! Glömmer aldrig när han låg på gårdsplanen och ylade för det fanns löptikar i området. Min älskade Lotus från Dalaledens kennel.  

Med tanke på de tidigare fotografierna så ska jag här visa hur man absolut inte ska ta bilder !

Tea och jag besökte våra vänner som har en snart 6-månaders tikvalp vid namn Dixie. Det är ju alltid lika mysigt att se hundar busa, även om det var mest Dixie som ville ha igång Tea...vilket hon lyckades med ibland ! Självklart vill man ju föreviga detta, men att få dem att posera för kameran var ju dömt att misslyckas totalt !!!

Ett flertal bilder visar två svarta ryggar på hundarna...dem ska jag bespara er ! Sen var det ju nåt kort som ialla fall visade vad det var för slags hundar...men lämnade mycket övrigt att önska ! Slutligen bad jag dem sitta ner fint och när jag då hukade mig för att ta kortet så kom ju Dixie rusande och skulle leka när jag nu kom ner till deras nivå ! Slutligen blev det en bild men halva Tea försvann på nåt mystiskt vis....hm, tror ni det hjälper att byta kamera ? Knappast, det är snarare fotografen som borde bytas ut ! " Don´t quit your day-job!"

Mysigt hade de ialla fall och det är så skoj att se Dixies krumbukter för Tea. I början var jag rädd att Tea skulle näpsa lilla yrhättan eftersom Dixie är allt annat än snäll mot Tea men icke ! Inte en morrning eller en gläfsning hörs från henne, hon försöker ju undvika att Dixie blir hängande i hennes öron men annars är hon god som guld mot den lilla hoppjerkan! Annat hörs det när vi möter hanar på våra promenader, om de visar sig lite för intresserade av hennes bakdel så får de sig ett skall så öronen fladdrar ! På nåt märkligt sätt lyckas hon alltid hoppa runt och placera sitt skall (bara ett) precis vid deras huvud ! Lite känslig är hon allt, lilla damen, men så himla snäll och go !  

Måste bara få dela med mig av bilder som jag fick av Tyzons matte !!! Tyzon är son till Tea, mitt lilla hjärtegull och det är snart ett år sen han och hans 9 syskon föddes på Eklövens kennel  . Jo, tackar som frågar, alla tio lever och har hälsan och vad jag hört så är de alla högt älskade familjehundar vilket gläder mig mycket !!!!

Det är Ingrid Törnqvist, en annan berneruppfödare som tagit korten och hon är verkligen en duktig fotograf. Kika gärna in på hennes valpbilder...de är så underbara :www.wiitch-hoos.se 

Visst är det så njutbart att komma ut nu när hösten är på topp ! Solen lyser men värmer inte speciellt mycket vilket uppskattas av Tea. Som de flesta, för att inte säga ALLA, bernrar så föredrar hon temperatur under tio grader än över, helst rejält under också !

Och det är så härligt med alla träd och buskar som sprakar i höstens färgpalett, Tea far som en tätting in i buskar och snår, kommer ut helt täckt av små fröer och torra pinnar ! Tack och lov verkar fästingarna hålla sig borta, men mycket annat skräp fastnar ju i pälsen.

 Sen gillar hon ju verkligen att härja ibland löven och gladast blir hon om det dyker upp nån kompis på promenaden ! Det är ju ofrånkomligt att man lär känna en del andra hundar på våra promenader i omgivningarna och vad är väl härligare än lekande hundar bland löven ! Vi brukar träffa på en boxer som kallas Egon, han är så härlig, så full av energi som bara en boxer kan vara och blir så löjligt glad när jag o Tea kommer ! Sen har vi ju Ebba, bernertiken som är stor som en hane och lekfull som en valp ! Något varken Tea eller jag gillar är småhundar och på senaste rundan nu ikväll fick vi vatten på vår kvarn....

Det hade hunnit bli mörkt och vi travade som vanligt på en cykelstig vid ett grönområde, ja alla våra cykelstigar går vid grönområden, och i en korsning möter vi en äldre herre med två små hundar i koppel. Mötet blev lite plötsligt, vi var kanske 7-8 meter ifrån varandra när de fick syn på oss. Som vanligt gick Tea lös och mannen sa: "Inte skälla, inte skälla, inte skälla" med enträgen röst till de små........ja, ni kan ju tänka själv....naturligtvis började de bjäbba med högludda och gälla röster.....suck ! Tea förflyttade sig raskt till min vänstra sida och tittade upp på mig hela tiden som om hon ville säga : "va äi de häir förr nårra gnällerövar...nu gaur vi himm, matte !!! (naturligtvis på skånska ju !) Hon är för go, lilla loppan ! ´Men som sagt...småhundar gillas inte ! Fick tagit några kort också tidigare idag, det verkar som hon letar efter sina kompisar på bilderna ju.....sötnosen min ! 

Kikade in på vovve.net och kollade in bilder på deras senaste fototävling ! Var ju tvungen att se mitt bidrag och visst hittade jag det ! Söte Tea som sitter och tittar drömmande ut över havet bort mot Danmark medans en tjej (min systerdotter) står i bakgrunden med sin häst. Verkligen läcker bild !

Det roliga med fototävlingen är att man får gå in och kika på alla deltagande korten, 880 st. Puh, inte gjort i en "hannavänning" om ni ursäktar min skånska ! Som medlem på den sidan fick man välja ut tio stycken och jisses vad det var svårt....där fanns blöta hundar,hoppande hundar, hundar som skakade på sig, söta hundar som låg i gräset/satt på klippor/låg i stolar/i poolen, barn och hundar, lekte med bollar eller pinnar, bedårande valpar......ja listan kan göras hur lång som helst.

Men visst är det härligt med hundar och man får verkligen en insikt i hur högt älskade de är, våra bästa vänner !

Tea är inget skoj nu...vi var iväg i förmiddags så hon fick ligga utomhus i det fina höstvädret några timmar. Tröttande sa hon och gick rakt in o la sig i sin biabädd och kom inte fram på hela eftermiddagen ! Nåja, hon är ursäktad, nu märks det på promenaderna att hon inte är så intresserad i "tjurrusningar" utan det blir en stilla lunk med avbrott för lite trav om hon halkar efter för långt !

Ska se om jag hittar kortet som jag anmälde till tävlingen....

Ja bli inte förskräckta...men nu är jag tillbaka !!! Sen hur ofta jag kommer att uppdatera bloggen, det låter jag bli att bestämma just nu. Är så full av beundran över alla flitiga bloggare...som lyckas prestera både tankeväckande bloggar samt trevliga bilder  ! Man blir ju avis ju !

Vad händer hos oss då ? Jo, balkongen skulle renoveras i mitten på augusti, så dörren ut dit blev igenspikad och fönsterna igenplastade (visserligen genomskinlig plast men det hjälper inte mycket). Utöver det så kom stora byggställningar upp framför som gjorde det ännu mörkare ! Typiskt nog så är allas balkonger utom just min färdiga...suck, de fick gjuta nytt golv så det drog ut ännu mer på tiden ! Hoppas verkligen att de blir färdiga denna vecka !

Ja, vovven Tea och jag har ju haft friheten att kunna gå ut genom ytterdörren, värre är det med stackars Doris ! Eftersom ytterdörren vätter ut mot gator och trafik så är det inget alternativ utan hon fick vackert bli innekatt ! Trodde inte det skulle bekomma henne så mycket, hon brukar tillbringa tiden utomhus mestadels sittande på mitt fönsterbleck och se på omgivningen !

Men det har varit sura miner från henne, flera gånger i veckan har hon demonstrativt satt sig framför balkongdörren och tittat menande på mig.......Suck ! (och inte förstår hon svenska heller...så jag har inte kunnat förklara för henne). Sisådärja, och lite bilder fick ni också på köpet, håll till godo !

Här har jag hållt på i nästan en timme med att fixa miin hemsida o så trycker jag på uppdateraknappen.......vips försvinner rubbet så nu blev jag TRÖTT!!!!!! Njut av bilderna, Tea är en slagen hjälte o Norge vinner melodifestivalen....ur led är tiden !