Jaha, vill ju gärna skriva trevliga inlägg i min blogg om lite olika saker men nu har jag både haft en otrevlig magåkomma och lite seg. Men ska göra ett försök att ialla fall skriva något...En ljusglimt i mörkret var ju förra söndagen då jag åkte iväg till höganäs och fick se Mentalbeskrivningar på främst Teas dotter Sally som bor i närheten samt andra berner, grosser och sist en schäfer !
Det var verkligen intressant att se så olika reaktionerna kunde vara mellan de olika raserna ! Vissa stod stilla och ville inte gärna agera mot figurerna medan andra drog iväg som världens jakthundar efter både figuranter och "kaniner".

Sally skötte sig strålande, en försiktig dam men inga nerver utanpå utan stabil och säker med sig själv (och med en oerhörd jaktlust lustigt nog...). Fick tagit några bilder men de blev mörka....hittade inte var man stänger av blixten.

Här hälsar Sally och matte på spökena.

Kommer ni ihåg min nya kattstege ? Den har ju stått på plats ett tag nu men så kom det en dag med sol och jag fick över katten ner i rabatten för att hon skulle vänja sig vid att gå upp via stegen. Lugnast att låta henne testa för sig själv tänkte jag och gick in men balkongdörren stod öppen. Efter ett tag så ändras hennes jamande till dova "morrande" ? Kikar ut på balkongen och får se stackars Doris hänga som en stackars sengångare i stegen.....stackaren, stegen var ju ganska fyrkantig och hade bara blivit lutad mot balkongen....följden blev att hela pinnen snurrade och stackars Doris som är så panikslagen för att inte kunna komma in, höll i sig med allt hon hade !!!!

Det var akrobatik av högsta klass men hon höll sig fast och kunde kämpa sig upp på balkongen !!! Stackars tös, jag får låna ett spett och slå ner den ordentligt i jorden samt förankra den i balkongen, tror inte hon vill göra om denna bravad !

Längtar så efter Tea, ett stort tomrum är det, skulle åkt i helgen men sjukdomen satte käppar i hjulet och inte blev jag inspirerad till att julpynta istället....Usch, att de ska behöva ha henne så länge di däringa små valparna !!! Men det är ju inte utan att man hade sett fram emot att få gosa och lära sig lite mer om deras personligheter när jag dyker upp ! Det värsta blir nog att tala om för Tea att hon inte får följa med mig hem denna gången....ialla fall för min del :( !

Här är ett talande kort på hur katten och jag aktiverar oss nu när vi inte har vår hundkompis:

Ha det bra alla vänner och bloggläsare !!!!

Älskade Tea har blivit mamma till sju valpar !!!

Nu har de äntligen kommit, de var åtta från början men den sistfödda klarade inte sig mer än några timmar. Fyra hanar och tre tikar. Enligt min uppfödare, där Tea befinner sig sedan några veckor tillbaka, gick förlosssningen utan komplikationer, dock var valparna så stora att det var tufft för Tea som i samarbete med Boris&Carina gjorde en jätteinsats !!! Jag är så glad att förlossningen är över, det är alltid en vånda att inte kunna påverka eller styra förloppet.

Vi gläds med Tea och hon är en sån underbar mor, väldigt mån om sina valpar och har fullt upp med dem !

Vi får hoppas att du inte upprepar din bravad från förra kullen....När de var en fyra-fem veckor så hade Tea lyckats tugga i sig en hög med grissvålar som hon hittade hos grannen på kvällsrundan. Smaskigt, tyckte Tea och tuggade i sig rubbet innan någon hann reagera ! Och meddetsamma när de kom in från promenaden så gick hon, som den goda modern hon är, direkt in i valplådan och spydde upp innehållet !!!! 

Min stackars uppfödare fick ösa upp kladdiga halvsmälta grissvålar i rappet...då var hon lite billig, den goda Tea, misstänker jag  !

Fick en fin bild också på de sju underverken av min uppfödare, tusen tack !!! Det hjälper lite, att kunna kika på dem men förhoppningsvis kommer jag snart förbi och tittar till alla åtta !

Detta är min katt Doris. Hon har haft ett riktigt kattliv...och har väl avverkat ett par av sina  ! Hon kom in i mitt liv när jag var nästan nyinflyttad till min bostadsrättsförening. Tea som då var sex-sju månader, var ju otroligt nyfiken på allt och alla, så även på katter som vi mötte på våra promenader. Bland annat var det en mamma med källing (trodde jag) som mer eller mindre bosatt sig under en balkong i samma byggnad som vi bodde i. Så flera gånger om dagen träffade vi på dessa, och speciellt kattungen var väldigt intresserad av Tea. Efter ett tag blev jag klok på att den vuxna katten var en kastrerad hankatt. Men de bägge tillhörde ett ungt par under vars balkong de tillbringade större delen av sin tid. Det visade sig att kattungen hade kommit ut via balkongen och kunde inte ta sig in igen och då den var skygg så började paret mata dem under balkongen istället. När jag och Tea passerade så hade jag ofta lite köttbullar i fickan då vi var flitiga på att öva vad Tea lärt sig på lydnadskurs. Så allt som oftast blev det några bitar till dem också som ungen ialla fall slök med god aptit !

Detta var under vinterhalvåret och i månadsskiftet mars/april fick jag avliva min älskade Circus, en svartovit katt vi haft i 16 år men hennes historia tar vi en annan gång. Samtidigt fick min syster gå till det unga paret (de bodde grannar) med ett tråkigt besked, hon hade hittat deras vuxna katt död i ett buskage, troligen överkörd  .

Så i ett par veckors tid såg jag den lilla källingen springa omkring ensam och det skar i hjärtat på mig. Det unga paret väntade barn och skulle flytta till större boende så jag frågade vad de hade tänkt göra med deras källing. "Tja....vi vet inte, vi har försökt fånga henne men inte lyckats, hon är alldeles för rädd av sig". Jag kan ta henne sa jag ! "Javisst, sa dem glatt, men du får själv fånga henne !" I samma veva fick jag del av hennes liv före hon hamnat hos dem. Hon blev hittad av en ung tjej i ett förfallet uthus på en ödetomt. Då var hon bara någon månad gammal och verkligen liten !!! Det var inte lätt att få mat i en sån liten men hon växte till sig ialla fall.

Nu skulle jag fånga katt !!!! Hon kom inom räckhåll flera gånger om dagen men när jag skulle ta henne så var hon borta som en oljad blixt !!!  Efter en vecka började jag misströsta men fick då låna en kattfångarbur av Tassebo, stort TACK !!! Sålunda köpte jag smaskig kattmat på burk, laddade fällan´, placerade den utanför min systers köksfönster och ställde mig vid fönstret för att se när katten skulle bli fångad ! Katten kom...smög in i buren....klev ut igen och satte sig för att putsa sig när hon ätit sig mätt och glad ! Kvar stod jag....besviken och undrande ??? Det visade sig att jag inte tagit i beräkningen att kattungen var så lätt så fällan behövde vara känslig som i en musfälla för att slå igen ! Ok, med rätt laddning blev kattungen fångad och startade sitt nya liv som innekatt ! Ett namnbyte stod också på tapeten, från Gunilla till Doris :D !

Sterilisering stod också på dagordningen, hon undrade nog vilket djävla ställe hon hamnat på ! Det visade sig också att månaderna på drift utomhus hade gjort att hon inte var så kelen utan väldigt skygg och rädd av sig. Men tiden och kärleken kan göra underverk, så även om hon numera är väldigt tillgiven mot mig och yngsta sonen så försvinner hon snabbt när vi får besök. Men en katt som inte är nyfiken är ingen katt, så efter ett tag brukar hon dyka upp, dock inte för att bli kelad, där går gränsen ! Däremot håller hon sig väl gömd de dagar jag råkar vara bortrest och ber min syster vara kattvakt. Den första tiden fick jag ju leta upp henne om jag ville kela henne, numera kommer hon frivilligt och ligger gärna draperad i en fåtölj eller på en fönsterkarm och nätterna tillbringas gärna vid sängens fotända. Vis av tidigare erfarenheter så fick hon inte gå ut på balkongen under flera månader men under sommartiden så fick hon börja gå ut och länge nöjde hon sig med att sitta på fönsterblecket och kika ner. Men en dag hoppade hon ner i buskaget nedanför......!!!

Jag hade tidigare funderat ut att jag skulle skaffa något slags stege till henne men inte blivit klar än, men en lös bräda som förre ägaren använt som fönsterbräda fick bli en provisorisk stege. Men nu återstod det att hitta henne, fånga henne och få henne att förstå stegens funktion !!!

Det var med bultande hjärta jag gick runt huset för att få fatt i henne, hon var fortfarande inte tillgiven eller speciellt kelen vid den tidpunkten ! Till saken hör att inte ens idag kan jag ta i henne när hon befinner sig på golvet, så jag var riktigt nervös! Men hon förstod nog att jag ville hjälpa, efter lite lirkande kom hon fram så jag kunde få fatt i henne och placera henne på stegen. Lätt som en plätt begrep hon funktionen efter första gången och sedan dess har hon inga problem med att ta sig tillbaka till balkongen !

Under tre månaders tid har vi haft balkongrenovering och det är många gånger Doris satt sig vid balkongdörren och tittat demonstrativt på mig. "Ska du inte öppna och släppa ut mig, människa!"

Dessutom var det både plast för fönsterna och byggställning utanför så inte ens en utsikt har hon haft ! Den gångna veckan har jag inte haft balkongdörren öppen men idag blev det fint väder och Doris smög sig ut, upp på fönsterblecket och hoppade ut ! Jaha, brädan var försvunnen med byggföretaget och det dröjde inte många minuter innan hon började ropa på mig att hon ville in igen !!!! Hörde på hennes röst att hon blev mer och mer desperat, visst har väl även katter minnen ? Och jag har förstått i efterhand hur hemsk tiden under balkongen varit för henne då den vuxna katten åt det mesta av maten och lämnade henne att halvsvälta. Och hon har fortfarande inte lärt sig att spinna som en vanlig katt, lär väl aldrig göra det.  Sen hon blev min har hon aldrig ätit en köttbullebit, så hon måste ha varit väldigt hungrig vid våra första möten.

Märkte även hur hon förtvivlat försökte hoppa upp mot balkongen men hon hade inte en chans, den sitter för högt upp. Så på med jackan och ut på bakgården för att fånga in henne så hennes mardröm skulle sluta ! Katten blev infångad, balkongdörren stängd och jag fick ett uppdrag: fixa en stege !

Resultatet syns här nedan, fick limma bitarna så nu ska det torka och testas imorgon ! Ytterligare en bild på Doris kommer här, hon blev tre år nu den förste november (gissar vi) ...Och jag hoppas få ha hand om henne i många år framåt.

Så har jag varit på den stora hundutställningen i Växjö i helgen. Det var precis som alla varnat mig för: trångt, varmt, halt för hundarna och många trevliga människor att prata med ! Vissa har man ju träffat flera gånger, speciellt roligt är det att träffa Teas uppfödare och hennes valpars ägare och inte minst min gode vän och duktige handler Pernilla ! Utdelningen blev väl ok, en hel del tvåor men även en domare som tog sig tid att förklara varför och med tanke på att han lagt ribban högt och det var en internationell utställning så var jag helnöjd. En av teas tikvalpar (de fyller ett år snart, inte så valpliknande !) fick ett första pris och hp samt blev trea i sin klass !!!! Härligt att se !!!

När jag väl kom hem i helgen så blev det märkbart tomt runt omkring mig...Tea har nu fått installera sig hos uppfödaren för sin framtida valpning. Nedstämd blir man ju självklart, men i samma stund som saknaden infinner sig så blir man bara ännu mer ledsen. Inte för min del, jag vet att Tea lever och har det bra, men vet att det runt om i vårt avlånga land sitter familjer som mist sin berner hastigt genom sjukdom. Om jag tycker det är jobbigt, hur mår då inte de ? Kalla mig känslig, men mina tårar trillar av medkänsla för dessa familjer. Det som är så ledsamt och gör att det blir så brutalt är att sjukdomsförloppet är både snabbt och oåterkallerligt. Har man haft flera berner under några års tid så vet man hur snabbt det kan gå. Men det är inte samma sak som att säga att man vänjer sig !!!! Man blir lika ledsen och chockad den dan man står inför faktum !!!

Jag var lyckligt lottad och fick behålla en av våra bernrar i nästan tio år innan en tumör i lungan satte stopp för hans liv, det var lättare att bära när man visste att han haft ett långt och gott liv. Nästa berner hane som kom in i mitt liv fick det abrupta slut som är så jobbigt för närstående, märkte ett avtacklande i matlust och ork i 14 dagar, undersökning och operation där det upptäcktes cancer i magen utan att det gick att ta bort. Så han fick somna in 5,5 år gammal !

Jag blev då övertalad att "inte ska vi skaffa hund nu" och "nu ska vi ha tid till annat, kunna resa och så" . . . Jaha, efter några år med inga resor och tråkiga skogspromenader utan hund så satte jag ner foten och sa: Jag måste ha en ny BERNER !!!! För att byta hundras var det aldrig tal om och det lär det inte bli i fortsättningen heller ! Denna gången ville jag ha en tik och efter långt letande fann vi så lilla Tea hos eklovenskennel i Blekinge. Avslutar med en bild på min älskade Lotus, han var en sån härlig hund, älskade att åka med i husbilen när vi for iväg på sonens tävlingar i motocross. Älskvärd och en riktig mysvovve men en hane ända ut i klospetsarna ! Glömmer aldrig när han låg på gårdsplanen och ylade för det fanns löptikar i området. Min älskade Lotus från Dalaledens kennel.